1) Bea Arthur har dött. R.I.P. Nu är det bara två pantertanter kvar.
2) Nu har jag fått svar på det jag undrade i ett gammalt inlägg om hur många stjärnor det finns i universum. Jag känner mig lite dumförklarad bara.
3) Boz Boorer (Morrisseys gitarrist, och som också gör musiken till många av Morrisseys låtar) ger mig 100$ i pokermarker på facebook varje dag. Jag låtsas inte om det faktum att han ger det till alla sina poker buddies (och att det dessutom är gratis att göra det).
Efter att ha följt en massa diskussioner om Morrissey, har jag märkt att det är en stor grej bland hans fans att försöka ta sig upp på scenen under hans konserter och krama honom. Detta kan man också se i videon till "First of the gang to die" (som jag la upp i ett tidigare inlägg), som egentligen bara består av en massa klipp på när folk tar sig upp på scenen.
Och så har jag hittat den här livevideon (som också råkar vara First of the gang to die):
Under 5 minuter och 26 sekunder är det inte mindre än NIO personer (det var vad jag fick det till i alla fall) som tar sig upp på scenen. Tråkigt nog lyckas inte alla ge honom en kram, innan de blir tacklade tillbaka i publiken av säkerhetsvakterna (Videon påminner faktiskt lite om Gladiatorerna. Målet är att ge Morrissey en kram innan man blir nertacklad av en gladiator/vakt).
Men Morrissey verkar ju själv gilla det. Precis i början av klippet nästan springer han ju t.o.m fram till den första tjejen som kommit upp på scenen. Och enligt kommentarerna till videon har han under en konsert sagt "some people are just too afraid to take a chance" och tittat menande på första publikraden, när ingen hade kommit upp på scenen på ett tag.
Jag har kommit på det nu. Varför jag inte skriver mer i bloggen. Jag har sjukt tråkigt hela tiden, det händer ingenting, och jag känner att jag har gjort mitt här. Göteborg börjar kännas som Bromölla kändes förut. När jag lyckades ta mig från Bromölla och flytta hit var jag så glad så. Storstad, fler möjligheter, mer att se, andra människor att träffa m.m. m.m. Nu, 3,5 år senare, tycker jag att det låter naivt. Möjligheter? Här? Jo, visst, jämför man med Bromölla...
Men i alla fall, nu är jag färdig här, jag ska ge mig av. Jag ska bege mig till...
...San Francisco!
Nej, jag ska inte åka nu direkt. Min plan är att som första steg göra min praktik där nästa vår. Jag har spenderat hela dagen med att kolla upp vilka möjligheter som finns och...ja, det här är fullt möjligt. Jag ska göra det!
Det första jag måste göra är att prata med syo och praktikansvarig på skolan. Det ska jag göra direkt på måndag!
Och går det inte på det sättet, med praktiken, så kommer det inte hindra mig från att åka dit senare. Jag SKA dit.
Hans enda krav är att det inte får serveras något kött under spelningen. Ah, är han inte fantastisk?
Och ja, idag köpte jag mig även en biljett till Borås-konserten. Först tänkte jag nöja mig med Göteborg, men efter att ha läst att det bara har släppts 1800 biljetter till Borås (och det inte ens är slutsålt än, trots att biljetterna släpptes i december), kände jag att jag var tvungen. Mindre och intimare Morrissey-spelning lär man ju aldrig få chansen att uppleva. Så 18 och 22 juni...jag längtar.
Istället för att skriva om allt ointressant som har hänt, så lägger jag upp en video när Isac (ja, och Therese) sjunger Bä bä vita lamm. Anna som filmade.
Igår gjorde jag en ny musikalisk upptäckt. Det låter kanske lite konstigt att jag inte upptäckt honom förrän nu, dem jag har berättat det för har svarat det med "Bahaha, honom har ju jag lyssnat på länge". Men visst, jag har ju lyssnat på honom förut, jag kan höra när andra artister inspirireats av honom, och jag har tyckt att det har varit helt okej musik att lyssna på.
Men...det var först igår jag insåg vilket geni han är (ändå lite pinsamt att inte ha insett det förrän vid 23 års ålder). Hur alla texter han skriver bara...stämmer! Jag hade en dålig dag, satt på mitt rum och suckade över allting, när jag plötsligt kom på "Hmm, jag kan ju lyssna på den här senaste cd'n med den här artisten som jag precis införskaffat". Och den....var så prick på, alltihop. Varenda mening i varenda låttext är klockrena citat. Det känns som att man absolut inte får tycka att en artists senaste skiva är den bästa, men jag måste göra det. Det här är en av de bästa skivor jag någonsin hört.
Och den jag talar om är Morrissey! Och hans senaste skiva är "Years of refusal", som går som reklam om och om igen varje dag.
Det är svårt att bestämma sig för en favoritlåt på skivan, men jag lägger upp första spåret - "Something is squeezing my skull" - en låt där han verkligen bevisar att han är världens bästa sångare.
När jag hade lyssnat på skivan om och om igen, och även hans tidigare skivor, bestämde jag mig för att jag MÅSTE se honom live. Och gissa om jag blev glad när jag såg att han ska spela här i Göteborg i juni. Jag köpte genast en biljett... Och det lär bli heeeelt underbart! Kolla in den här videon till "First of the gang to die". En sån stämning! (och som sagt, konstigt att ingen av spelningarna i Sverige är slutsålda)
Nästa vecka börjar Ballar av stål på kanal5. Jag gillar Balls of steel väldigt mycket och...jag tror väl inte det här kommer vara ens i närheten. De har dessutom tagit alla karaktärer rakt av från den engelska versionen. The annoying devil har blivit En jobbig djävel och The bunny boiler har blivit Kaninkokerskan. Men det värsta...det allra värsta...
Alex Zane's quiz show (min favorit, ni vet)
...har blivit... (kanal5.se) Tv-tävla med Kjell!!??!?
Som sagt, jag tror inte det kommer bli lika bra.
Men Nour är i alla fall med, hon är grym! (kanal5.se) Och så har hon ju Alex Zane-frisyren också.
